Salaam Alaikum!
Händelserna i Frankrike nyligen är fruktansvärda och tragiska. Jag blir förbannad på hur djupt effekterna av förtryck och diskriminering satt sig i oss alla. Hur brutalitet och rädsla från kolonialism och rasism förvrider verklighetsuppfattningen hos både kolonialisatörer och koloniserade - även flera hundra år efter - och leder till förvirrat grymma dåd som detta mord på karikatyrtecknare.
Samtidigt är det hoppfullt att se människors godhet och mod visa sig i dessa stunder. Genom modiga ställningstaganden, effektivt organiserande av manifestationer och kloka tankar.
Jag älskar många muslimer, vänner och bekanta med muslimsk tro, som jag ser bidra till en bättre och mänskligare värld.
Alla har vi de senaste decennierna fått till oss absurda budskap om muslimer. En del av oss som lever i västerländska länder är rädda för muslimer. I länder som fört krig mot muslimska länder är fler rädda.
Satirtidningen Charlie Hebdo har såvitt jag kan förstå förstärkt missvisande och förnedrande budskap av både muslimer, judar och kristna. Det är inte en anledning att mörda dem, liksom det faktum att de mördats inte är en anledning att blunda för att tidningen bidragit till exempelvis islamofobi och antisemitism.
Diskriminerande budskap införlivas ofta av den diskriminerade gruppen. Det får en del muslimer att försöka vara osynliga som muslimer och att tysta sina känslor och tankar - allt för att undvika nya misstankar och anklagelser.
Jag hör om muslimer som är rädda för övervakning, som inte pratar fritt på telefon och som är väldigt försiktiga med vad de skriver på sociala media. Dessa budskap införlivas så till den grad att människor börjar misstro sig själva. Se Jonas Hassem Kemiri pjäs "Jag ringer mina bröder".
De av oss som inte är muslimer lägger mycket energi på att ondgöra sig över antingen muslimer eller terrorister eller rasister i den egna målgruppen.
Min egen tro är en tro på att vi alla människor har en inneboende potential för godhet, intelligens och kärlek. I den mån den potentialen inte visar sig beror det på negativa erfarenheter som vi utsatts för och inte kunnat bearbeta. Om vi tar alla omständigheter i beräkning, har vi alla alltid gjort vårt bästa. Det betyder inte att handlingar som dessa ska accepteras eller förminskas, bara att det går att förstå hur en människa kan sjunka så lågt.
Vi behöver samtal, reflektion och bearbetning, inte slagord och slagträn. Jag föreslår att vi alla samtalar med varandra om vad som hänt:
- Hur känner du inför händelserna i Frankrike?
- Hur är ditt liv som muslim/icke-muslim idag?
Vi behöver prata om och bearbeta våra känslor kring dessa händelser. Du kan enkelt hjälpa till: fråga omtänksamt och lyssna respektfullt.
