Berivan Mohammed, telekom-chef, i P1:s Tankar för dagen, berättar om hur hon hennes kurdiska släktingar samlades efter en begravning under veckor. Sorgesångerskor sjunger, alla gråter tillsammans, timme efter timme. Släkt och vänner hjälper till med att laga mat och - framför allt - se till att ingen blir ensam i denna fruktansvärda situation.
Här i Sverige slits hon mellan denna typ av omsorg och den svenska "traditionen" att bara gråta väldigt måttligt när någon dör, och att lämna varandra ifred när någon är sjuk eller drabbats av sorg.
Jag brottas ofta med samma fråga. Hur mycket ska jag visa att jag bryr mig? Hur "påträngande" ska jag vara för att bry mig på ett sätt som blir bra för min vän?
Berivan Mohammed landar i att fortsätta bry sig - även om hennes svenska vänner skulle råka tycka att hon är jobbig.
- För hur vill jag bli ihågkommen?, frågar hon. Som vännen som lämnade ifred, eller vännen som visade att hon brydde sig?
Hur bryr du dig?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar