Heathrow & människans natur

Transit på Heathrow Terminal 5 häromdagen.

Allt är väldigt välorganiserat. Minns att jag konstaterade för en vän hur väl vi människor kan organisera stora komplexa enheter som flygplatser. Han svarade lakoniskt: "Allt som någon kan tjäna pengar på blir väl organiserat."

Jag passerar en massa stora tax free-affärer på en av Heathrows terminaler. Neonskyltar, otaliga ledlampor, exklusiva material, snygga skyltexemplar av världens mest kända varumärken. Ansiktena hos personalen är ofta tomma på uttryck, men lyser ibland upp när jag visar intresse för någon produkt.Jag slås av den enorma mängd ekonomiska och mänskliga resurser som krävts för att möjliggöra den här platsen, alla affärer och alla varor.

Trots att jag personligen inte tilltalas av den ytliga materialismen överväger jag ändå att köpa en väldigt praktisk och bra väska för 5000 kr. Uppenbarligen köper tillräckligt många resenärer som jag tillräckligt många av dessa varor för att motivera dessa affärer.

Och om den ekonomiska logiken stämmer säljer affärerna påkostade finish mer än om de skulle sett enklare ut. Resenärer som jag tilltalas alltså av denna påkostade yta. Eller, den ytan gör oss i varje fall mer benägna att betala mycket pengar för varor vi inte riktigt behöver.

Jag inser att eftersom så är fallet finns det viktiga delar av människans natur som jag i min tämligen idealistiska syn på människan inte förstår.

Stora företag påverkar våra beteenden så att vi lägger stora delar av våra resurser på saker som vi inte riktigt behöver och som kan vara skadliga för vår gemensamma miljö, ibland tom för oss själva. Samtidigt lyckas varken jag eller andra aktivister och idealiska rörelser skapa tillnärmelsevis lika stort intresse för beteenden som är dokumenterat bra för oss själva och vår miljö. Inte ens när vi lyckas riktigt bra når vi särskilt många.

Jag tänker att jag har något att lära.

Vad är det vi idealister och aktivister gör fel?

Och vad är det de stora konsumentinriktade företagen gör rätt?

Vad tänker du?