Kvinnor lyssnar när män snackar

Var för ett tag sedan på Women Founders' Breakfast på Minc. Även män var välkomna att prata om villkoren för kvinnor som startar upp nya företag.

Bra initiativ av Sofia Franzén som startar upp Owegoo. Viktigt tema eftersom män är överrepresenterade bland entreprenörer, och många stödsystem och framför allt nätverk runt entreprenörskap är manligt dominerade. Gratis frukost brukar vara ett bra sätt att få underfinansierade entreprenörer att dyka upp. Vi var tolv kvinnor och två män.

Till en början åt vi frukost och pratade. Efter Sofias välkomnande tog en av de kvinnliga deltagarna ordet.

- Måste bara berätta lite rolig fakta. Jag och min kollega tittade runt här precis, och då såg vi de två männen här sitta och prata medan kvinnorna som satt närmast dem lyssnade och bekräftade. Män har ett behov att ha status. När de är bland kvinnor så gäller att ju fler kvinnor som lyssnar på dem, desto högre status får dem och det tycker dem om.

Jag kan inte svära på att det var exakt detta hon sade, för jag frös liksom till och stelnade - även om jag så klart försökte se ut som mitt avspända jag.

Det var intressant att se reaktionerna. Den kvinnliga entreprenören sade det inte alls i någon anklagande ton, utan mer som ett lättsamt, sakligt konstaterande. Ändå kände jag ett starkt behov av att försvara mig. "Jag har faktiskt både ställt frågor och lyssnat på den kvinnliga företagare jag satt bredvid", ville jag säga. Jag lyckades som tur var tygla mitt behov att försvara mig.

Även några av kvinnorna såg ut att tycka det hela blev lite besvärligt. En uttryckte lite i förbigående att detta kanske inte var det bästa sättet att få folk, särskilt män, att känna sig välkomna. Flera av de andra kvinnorna såg ut att behöva tygla sin önskan att försöka få oss två män att känna oss väl till mods igen.

I ett helt annat sammanhang var jag med i en blandad grupp där kvinnorna berättade om en workshop de varit på. De redogjorde för saker de kommit på kring hur män dominerar kvinnor i olika sammanhang. De gjorde det nyanserat och utan anklagelser. Alla i gruppen kände varandra väl, och vi män visste att de här kvinnorna både respekterade och gillade oss. Vi män var också alla hyfsat medvetna om och inställda på att bidra till jämställdhet. Ändå, när vi män satte oss för oss själva och pratade om hur vi upplevt det de sagt, visade det sig att nästan alla av oss kände det som att de beskrivit män, även oss personligen, som illasinnade, brutala djur.

Båda dessa möten visar hur krävande det är att arbeta med de här frågorna. Få män dyker upp. Även de av oss som gör det har väldigt lätt att känna oss anklagade. När vi känner oss anklagade låser vi oss och får svårt att ta in vad vi faktiskt kan göra.

De flesta kvinnor känner av dessa reaktioner hos oss män och låter därför bli, eller kommer inte ens på, att de kan berätta för oss om den kvinnodiskriminering de mött. De kvinnor som faktiskt berättar löper väldigt stor risk att bli betraktade som jobbiga och socialt inkompetenta, eftersom de får oss andra att skruva på oss och känna oss obehagliga till mods.

Det som behövs är att kvinnor vågar säga hur det är och att vi män vågar komma och vågar lyssna.

Vi män behöver lära oss att en kvinna som reagerar mot diskriminering av kvinnor inte är arg på oss personligen. När vi lyckas låta bli att känna oss anklagade, finns det chans att vi läs oss ett och annat.

Kvinnor väljer bort chefskap, inte pga barnen därhemma, utan pga männen på jobbet.

- Det är inte barnen som hindrar karriären, utan arbetsplatsens villkor. 

Anna Wahl, professor i genus, organisation och ledning på KTH, berättar i Svenska Dagbladet om varför kvinnor tackar nej till chefsjobb. 

En undersökning som tidningen Chef genomfört bland kvinnliga chefer visar vad flest av dem vill ha för att ta ett nytt chefsjobb: en personlig utvecklingsplan, en coach eller ett mentorprogram och stor möjlighet att jobba hemifrån.

Att arbetplatsens villkor är viktigare än hemförhållanden är även min erfarenhet som ledarutvecklare. 

Ska du göra karriär som kvinna spelar det stor roll hur väl din överordnade chef förstår dynamiken kring män, kvinnor, genus och normer på arbetsplatsen. En manlig chef som verkligen förstår de sakerna gör det möjligt för kvinnor att nå sin verkliga potential - även om deras potential är större än hans egen.

En manlig chef som inte fattar det, missar en massa potential. Han får inte del av de kvinnor som skulle kunna prestera bättre än de män han lyfter fram. Han missar också en hel del män som vill göra karriär på andra villkor än de som råder i organisationen.

Cannabis och välfungerande hjärnor

I en replik i Skånes Fria som jag upptäckte först nu bemöter Wally Johansson en artikel om cannabis, som jag och några medarbetare skrev när jag fortfarande var ordförande för Hassela Helpline. Wally Johansson påstår bl.a. att vi på "anticannabissidan, rent historiskt, alltid varit präglat av lögner, påhitt och skräckpropaganda". Många drogliberaler får stå oemotsagda när de liksom Johansson påstår att de grundar sina resonemang på vetenskapliga fakta. Därför vill jag inte lämna hans replik emotsagd.

Vi hänvisar i vår artikel till forskning som visar att cannabis har en negativ effekt på brukarens kognitiva förmåga. Johansson försöker inte motbevisa oss, förmodligen för att han inte har forskning som motbevisar det. Istället misstänkliggör han oss och våra argument genom ett svepande och felaktigt påstående om "anticannabissidan, rent historiskt". 

Han inser att cannabis inte är bra för ungdomar. Bra. Här en redogörelse för en ny metastudie om dess negativa effekter på unga.

Han invänder inte mot de fakta vi presenterar om ungdomars ökade bruk vid legalisering: "Ungdomar i åldersgruppen 15–16 år som använder cannabis fördubblades då Portugal legaliserade cannabis. I Holland är det tre gånger så hög andel 15–16 åringar som använt cannabis som i Sverige." (EMCDDA) Men han förordar ändå en legalisering av cannabis. 

Det är svårförståeligt - men vanligt bland drogliberaler. De går ofta med på att droger är skadliga för unga, men arbetar ändå för lagförändringar som bevisligen leder till att fler unga drogar. 

Antingen sätter Johansson större värde på vissa vuxnas rätt att ostört röka på, än på barns och ungas rätt till en drogfri uppväxt. Eller så är han naiv angående hur krävande arbetet är med att motverka droganvändning bland unga.

Hans huvudargument för legalisering verkar vara påståendet att cannabis är "både mindre skadligt och beroendeframkallande än till exempel alkohol och tobak". Även det är både vanligt och korttänkt av många legaliseringsförespråkare. 

Varken vi eller någon annan seriös aktör påstår att tobak och alkohol är ofarliga eller bra för människor och för våra samhällen. Den som påstår det skulle ha svårt att argumentera emot en legalisering av cannabis. Men jag vet inte någon som på allvar hävdar det, särskilt inte bland människor med erfarenhet av unga som far illa. Tvärtom. 

Det finns alldeles för många negativa konsekvenser av droger, inklusive alkohol och tobak. Vi arbetar för att göra droger mindre tillgängliga för både vuxna och unga. Forskning och lång svensk erfarenhet visar att det är det mest effektiva sättet att minska antalet personer som drabbas av drogernas negativa konsekvenser.

Ett annat retoriskt knep Johansson tar till är att antyda att Hassela Helpline skulle tala i egen sak för att tjäna pengar. Hassela Helpline är en ideell förening som inte driver behandling, och som inte berikar någon privatperson. Eventuellt överskott återinvesteras i verksamheter som gynnar ungdomar.

Jag är emot en legalisering av cannabis för att jag är övertygad om att alla som arbetar drogförebyggande och med drogbehandling skulle få mer att göra om vi legaliserar. Samhället skulle behöva lägga mer resurser på att motverka och behandla cannabismissbruk. Det tjänar ingen av oss på, inte på riktigt.

Ska svennar låta kurder lära oss gråta och bry oss?

Berivan Mohammed, telekom-chef, i P1:s Tankar för dagen, berättar om hur hon hennes kurdiska släktingar samlades efter en begravning under veckor. Sorgesångerskor sjunger, alla gråter tillsammans, timme efter timme. Släkt och vänner hjälper till med att laga mat och - framför allt - se till att ingen blir ensam i denna fruktansvärda situation.

Här i Sverige slits hon mellan denna typ av omsorg och den svenska "traditionen" att bara gråta väldigt måttligt när någon dör, och att lämna varandra ifred när någon är sjuk eller drabbats av sorg.

Jag brottas ofta med samma fråga. Hur mycket ska jag visa att jag bryr mig? Hur "påträngande" ska jag vara för att bry mig på ett sätt som blir bra för min vän?

Berivan Mohammed landar i att fortsätta bry sig - även om hennes svenska vänner skulle råka tycka att hon är jobbig.

- För hur vill jag bli ihågkommen?, frågar hon. Som vännen som lämnade ifred, eller vännen som visade att hon brydde sig?

Hur bryr du dig?

"Kvinnliga" egenskaper ger de bästa ledarna

- Hur kvinnlig är du i ditt ledarskap? 

Det finns anledning att fråga sig det enligt en ny bok jag nyligen blev tipsad om.

John Gerzema arbetar med marknadsföring och  varumärkesbyggande. Han lät 64000 personer i 125 länder kategorisera mänskliga egenskaper som ”kvinnligt”, ”manligt” eller ”neutralt”. De fick också värdera hur viktig respektive egenskap är för en bra ledare idag. De sju viktigaste sågs alla som ”feminina”:

1. Empati
2. Sårbarhet
3. Ödmjukhet
4. Inkludera
5. Generositet
6. Balans - mellan liv och arbete
7. Tålamod - långsiktighet

Egenskaper som sågs som maskulina och viktiga var beslutsamhet, uthållighet och självförtroende. Men de kom längre ner än dessa sju på listan.

Detta är ytterligare ett gott skäl för ledare och organisationer att utveckla sin genusmedvetenhet. Våra föreställningar om vad som är ”manligt” och ”kvinnligt” styr nämligen vårt sätt att leda, rekrytera och befordra. Min erfarenhet är att både chefer tenderar att nervärdera sina egna "kvinnliga" egenskaper när de bedömer sitt eget ledarskap. De "manliga" egenskaperna ger högre status.

För att skapa flexibla, självständiga och inkluderande organisationer behöver vi omvärdera dessa egenskaper.

Organisationer och ledare som inte värdesätter och utvecklar dessa egenskaper missar förmodligen de bästa ledarna. Och då menar jag inte bara de bästa kvinnorna, utan även de bästa männen. John Gerzemas bok heter följdriktigt "The Athena Doctrine - How Women (and the Men who Think Like Them) Will Rule the Future".

Bränna gatukök, eller stänga av bredband

"Det var skitkul på lägret, att vi inte fick ha mobilen med!"

Vanligtvis är det stora strider med dottern när vi försöker begränsa hennes skärmtid. Men nu var hon glad åt att få umgås mobilfritt på klassresa häromdagen. Härligt att höra.

Förmodligen hjälpte det att alla kompisar på samma ställe var utan mobil samtidigt. Påminner mig om att det vore det bästa, försöka samordna barnens kompisars föräldrar kring några gemensamma skärmfria tider i veckan.

När vi förut begränsade sonens tid vid datorn hårt, insåg vi efter ett tag att han inte hade någon att umgås med. Alla kompisar träffades på Skype. När han gick hem till någon fick han sitta bredvid och titta på när kompisen var ute på nätet.

Det var nästan som om min generations föräldrar hade bränt ner gatuköket jag och mina kompisar hängde vid på 80-talet och gett alla utegångsförbud.

Tack Hassela-rörelsen!

Idag lämnar jag mina uppdrag i Hasselarörelsen, där jag arbetat sedan 2001.

Jag har lärt mig massor om engagemang, vuxenansvar, konflikthantering, utbildning och värdet av relationer, både av människor i Hasselarörelsen och av elever, lärare och annan skolpersonal som jag mött på de utbildningar jag hållit.

Ni som känner mig vet att jag har många järn i elden. Några gånger varje år har jag funderat på om jag kanske borde begränsa mig, fokusera  mer på ett fåtal grejer. Varje år har jag kommit fram till att jag vill fortsätta som jag gör, men inte i år. På årets semester landade jag i att jag nu vill fokusera mer på de andra teman jag engagerar mig i: män, jämställdhet och lyssnande.

Ett par veckor in på terminen insåg jag också att Hassela Solidaritet och Hassela Helpline nu befinner sig i det läge som jag tidigare har tänkt mig som idealläge för att själv gå vidare.

Vad jag lämnar

Verksamheten drivs av ett stort antal kompetenta eldsjälar. Och vi har flera verksamheter i gång som är i växande.

Hassela Movement, ett framgångsrikt arbetsmarknadsprojekt som hittills lett till att ett stort antal unga Malmöbor fått arbete och att barn- och ungdomscoach etablerats som ett nytt yrke på flera skolor. Vi får intresse från flera kommuner om att starta upp även där. 

Framför allt har Movement lett till att en väldig massa ungdomar börjat se sig själva som viktiga aktörer i vårt samhälle. Deltagare i Movement har bildat Hassela Ungdomsrörelse, som växer och syns allt mer. Ni såg dem förmodligen i Almedalen.

Eldsjälarna bakom Hassela Vänpunkt driver studiestöd och fritidsaktiviteter för och med ensamkommande flyktingungdomar i Malmö. Verksamheten är mycket uppskattad av både ungdomar, volontärer och kommun, och kommer under kommande året att utökas.

Vår seminarieverksamhet tar oss runt hela landet med uppskattade och välbesökta seminarier om både afghansk kultur och cannabis.

Vi har flera hundra regelbundna givare, vars gåvor bl.a. gör att vi kan driva vår mångspråkiga rådgivning Hassela Helpline vidare utan externa medel. Vi har ett snabbtest för cannabisrökare och ett djupare självtestet för cannabisrökare. 

Jag började driva projekt för Hassela-föreningen i Skåne år 2006. Och sedan något år blomstrar allt detta utan att jag är särskilt inblandad. Den dagliga verksamheten leds sedan ett par år av andra än mig, och bättre än jag någonsin gjort.

Tack till alla som varit med på vägen - och till alla ni som tar denna viktiga organisation vidare till nya höjder!

Vad jag gör istället

Själv ser jag fram emot att försöka få några andra projekt att lyfta. 

Jag har under de senaste åren startat ett par andra verksamheter som jag nu kommer satsa  mer på. Kichisaga Leadership är ett litet, högspecialiserat konsultföretag som tränar chefer i näringslivet i ledarskap, genus och mångfald. Hittills har vi genomfört uppdrag för chefer i Sverige, Baltikum, London och USA. 

Föreningen Lyssnare Utan Gränser startade jag efter en lyckad "Leadership & Listening Skills"-workshop för människorättsadvokater i Pretoria, Sydafrika. 

Jag har också en plats i Malmös företagsinkubator Minc där jag tillsammans med ett gäng programmerare utvecklar Mailendar, en smart tjänst som kommer att underlätta hanteringen av mail, kalender och att göra-listor.